Det enda som
hördes var vågornas skvalpande mot stenarna, fåglarnas kvitter och vindens
lätta brus.
Det doftade hav och vår och grönt. Efter en stund kom solen fram och
då blev det ännu finare.
Man blir
medveten om helt andra saker när det sker något omvälvande i ens liv. Jag har
aldrig varit någon särskild naturmänniska tidigare (förutom att jag njutit av
alla vackra golfbanor förståsJ).
Men nu hör och ser jag allting på ett intensivare sätt. Alla fina vårblommor
och hur underbart det är att vara ute och känna och höra naturen.
Apropå
naturens under så går mina tankar idag till Yolly och Gurra som fick sin
efterlängtade lilla Oscar den 25 april.
Stor kram och grattis till er! Vilket vackert barn det kommer att bli! J
I dag kunde
vi också se resultatet av gårdagskvällens målning och det är lite småsaker vi
måste fixa till. Men i det stora hela blev det helt ok.
Här gick jag längs vattnet |
På väg tillbaka över "huggormsstenarna". Längst bort ser man våra hus |
Och när man vänder sig helt om ser man det här |
På väg hemåt |
Wisteria Lane? |
Här har jag just kommit in och så här ser det ut från vår uteplats. Man anar vattnet längst ner, det syns bättre i verkligheten |
Jag tajmade min promenad perfekt, precis när jag kom tillbaka började det blåsa och nu har det nästan varit full storm i några timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar