Lägesrapport

Lägesrapport vid 60+ eller Kulla-Gulla stretar vidare, heter Cecilia Hagens bok där hon i krönikeform beskriver livet för oss kvinnor i mogen ålder. Även om jag inte riktigt är där ännu så läser jag med stor behållning boken och kan identifiera mig med mycket av det hon skriver om.



Som till exempel att man inte längre orkar umgås med de vänner som tar mer kraft än de ger. Nu har vi haft förmånen att inte ha särskilt många sådana vänner utan de vi umgås med har vi stort utbyte av och mycket roligt tillsammans med.

Men en eller annan har ju kommit i ens väg under åren där man kanske inte förrän efteråt insett att vänskapen varit lite väl krävande. (Men var inte oroliga, det här gäller absolut ingen av er som läser min blogg!!) Och då känns det helt ok att låta umgänget rinna ut i sanden lite långsamt.

Vi är ganska lika Cecilia Hagen och jag. Till exempel så är vi alldeles för måna om att vara alla till lags hela tiden och fixa och curla med så många som möjligt. Även utan att några önskemål om detta har uttryckts. Och det leder ofelbart till att man tar på sig alldeles för mycket och en dag ligger man där i soffan utmattad av alla krav. Krav som man i allmänhet har ställt helt och hållet själv.

Det låter ju som en enkel match att börja skärpa till sig och säga nej och framför allt att sluta erbjuda sig att fixa och ordna med allt. Men det är det inte, det sitter djupt och låter sig inte göras i första taget. Jag vet för jag har jobbat på det i flera år nu.

Och jag har verkligen funderat på hur det kommer sig att det har blivit på det viset. Det sägs att det grundar sig i att man har en dålig självbild (vilket inte ska förväxlas med dåligt självförtroende, vilket jag absolut inte har:-) och det låter alldeles för jobbigt för att jag ska börja gräva i det nu...

Är du en som alltid vill vara alla till lags? Läs i så fall det här, det är helt klockrent, tankeväckande och rentav skrämmande läsning för alla oss "duktiga":

Om oss "lagsare" som vill vara alla till lags

Årskrönika 2013

Med inspiration från alla årskrönikor i TV och tidningar gör jag här en liten tillbakablick på året som gått

Januari

Den snöigaste på många år och tidvis kunde vi knappt ta oss ut. Förkylningarna härjade och vi längtade till Thailand....

Sjukläger i soffan med allt inom räckhåll

Februari

Vår älskade lilla Jinnies kom till oss i februari och reportagekursen på Tollare folkhögskola satte igång

                        

                        

Mars

Dominerades av den stora nyheten att jag blev "officiell" medlem i Saltsjöbladets redaktion :-) !

Världens bästa mamma och mormor fyllde 89

            Påsken var tidig och vi hade vår underbara familj hos oss på Skärtorsdagen

April

Vi åkte till Ekerum på Påskafton till vårt nya hus med den här fantastiska utsikten.

Möbler beställdes från Ikea och vi målade alla väggarna i vardagsrummet. Vi slet som djur och flyttade grejer mellan gamla och nya huset. Flitiga som myror!

Maj

Det var en händelserik månad på många sätt. De två första veckorna var vi på Ekerum och fixade i nya huset och Lotta och jag tog härliga promenader i hav av vitsippor. Vädret var underbart och jag förberedde mig mentalt och fysiskt för min operation.

I väntan på operation

Juni

Jinnies fick gå ut och det första hon gjorde var såklart att klättra upp i ett stort träd. Efter mycket om och men och coachning av matte lyckades hon till slut ta sig ner. Sedan blev hon sjuk med feber och lunginflammation så jag fick vara hemma med henne  några dagar. Men sedan bar det av till Ekerum och firandet av vår 27:e bröllopsdag!

Juli

Juli månad blev lite mer hektisk än vad vi hade tänkt men fantastiskt rolig. Vädret var strålande och vi hade många goda vänner och familj på besök. Jinnies var med  på Ekerum hela tiden och fick vara i löplina eftersom katter inte får vara lösa där. Det var hon inte helt nöjd med så nästa år får hon nog stanna hemma hos Ari och Eija. Hoppas vi :-)

Min efterlängtade loungehörna blev äntligen färdig

Mamma och Pekka planerar nästa dags utflykt

Ann och jag slöar på stranden

Stina Frössén med sin matte och husse på besök

                                                                       Augusti

Bjöd på årets höjdpunkt, vårt första barnbarn (ok, mitt bonusdito då...) Leonard föddes den 17 augusti. Världens sötaste och finaste! Naturligtvis

Han valde att komma till världen mitt under vår golftävling Saltsjöbaden Closed och i pur glädje så vann jag tävlingen. Eftersom vi var på Ekerum så tog det några dagar innan vi fick inspektera underverket.

Vi skålade både för Leonard och för mig

Moster inspekterar

September

Syrran och jag åkte på en liten weekendtrip tillsammans

Invigning av Josefines och Maddes (och Svenska Frisörskolans) salong!

Massor av folk kom på invigningen

Leonard med sina lyckliga föräldrar på Staffans födelsedag

 Oktober

Blev en lugn och stilla månad. Vårens och sommarens "strapatser" tog ut sin rätt och jag var sjukskriven. Mycket vila och promenader i det höstvackra Fisksätra.

Vila i soffan med Jinnies

 Äntligen får vi göra en ny entré! Efter sex års väntan!

En mycket lycklig make öppnar den nya dörren för första gången

November

Fars dag firas och för första gången även Morfars

Vi får nytt kontor! Nytt, ljust och fräscht. Vi njuter

Och maken får upp adventsbelysningen i god tid

December

Jag bakar pepparkakor och förvånas över de moderna pepparkaksformarna

Jag frossar i juliga kuddar och Jinnies får en ny pläd att mysa på

Vi firar julafton med hela vår underbara familj

Jag upptäcker nya roliga appar 

Nyårsafton med Bosse och Wio

Maken önskar Gott Nytt År!

Årets topp fem-händelser:

1. Leonard Sigge Lester föds den 17 augusti!
2. Jinnies Olivia Nordlindh kommer till oss i februari
3. Vi får äntligen vår nya entré!!!
4. Vi köper nytt hus på Ekerum och börjar köa till "Lyxfällan"
5. Min operation och all underbar personal på SÖS som verkligen är änglar. På riktigt.

Årets bästa bild: Jag gosar med Leonard på juldagen

Inte alltid som man tänkt sig

När jag började blogga för snart två år sedan hade jag en föreställning om vad mitt liv handlade om och vad jag skulle blogga om. Golf och skrivande skulle jag nog skriva mycket om.

Men det är nog det som jag har skrivit minst om. Det som mest upptar mina tankar och mitt liv är ju faktiskt hemmet, katten och familjen (fast inte i den ordningen förstås:-). Det är ungefär som att göra budget och sen föra kassabok. I min budget ingick golf och skrivande men kassaboken visar sanningen; familjen, katten och inredning. Och lite jul:-) och en del mat.

Det var väl i och för sig inga nyheter, men att det skulle vara så dominerande hade jag nog inte riktigt föreställt mig.

Vilket osökt leder mig in på helgens julfixande! Mina planer var att göra julfint i gästrummet och i sovrummet. Men om man sover till klockan 12 både lördag och söndag så blir det inte så mycket tid över. (Men det är så skönt att få sova ut ordentligt. Värre än en tonåring.)

Jag blev nästan klar i gästrummet, bara gardiner och lite mer piff (nej inte för mycket C, jag lovar:-) fattas. Om ni tycker att det inte ser särskilt juligt ut så är det en helt korrekt iakttagelse. Den här julen kommer att gå i lite lugnare och stillsammare toner, och gästrummet blir mitt första julexperiment i vitt (eller ljust i alla fall).

Om någon hade sagt det till mig för några år sedan hade jag skrattat rått, och envist som en åsna hävdat att en jul är ingen jul om det inte ser ut som en blandning av Disneys och Fanny och Alexanders jul hemma. Mitt motto var "det kan aldrig bli för kitschigt" eller aldrig för många tomtar per kvadratmeter.

 

Så här fint blev det med kuddöverdraget från HM home

 

 

Och här har vi den allra finaste juldekorationen!

Beroende

Hej jag heter Annika och är missbrukare. Av dator, padda och Iphone. Jag smygsurfar på nätterna när maken har somnat och skyller på att jag hellre vill läsa en bok än att se på TV på kvällarna. Istället knappar jag febrilt i soffan i skydd av katten.

För närvarande är jag svårt beroende av Pinterest, Instagram och Vakre Hjems blogg. Att julen närmar sig är extra jobbigt och det känns som om jag börjar tappa kontrollen över mitt surfande. 

Letar desperat efter de optimala sökorden för de vackraste julbilderna. "White Christmas" "White Christmas bedrooms", "Christmas decorating" eller helt enkelt Christmas? Har även testat med "Navidad" och "Weihnacht" men då kände jag att det var på väg att spåra ur lite.

Jag har bestämt mig för att ha datorfria kvällar, men har inte lyckats så bra hittills. Jag måste ju göra undantag för att blogga och när jag ändå har paddan igång så kastar jag ett öga på Pinterest om det har kommit några fina nya bilder. Och det har det ju.

Nej

Det lilla ordet. Att det kan ge så mycket ångest och bekymmer. Jag håller på att lära mig att säga nej lite oftare. Och det är inte så lätt som man kanske kan tro. Efter (nästan) ett helt liv där min vanligaste kommentar till det mesta har varit "Det fixar jag", "jag gör det" osv, så måste jag nu tänka efter ordentligt innan jag svarar. Och framför allt,inte erbjuda mig att göra saker innan jag ens har fått någon fråga. Det borde ju vara det enklaste kan man tycka, men det är minst lika svårt!

Allt det här vet jag ju och har inga problem att ge andra råd och tala om hur de ska göra. Men själv klarar jag inte riktigt av det. Jag har ju inga problem att acceptera ett nej från andra personer så varför har jag så svårt att säga det själv? Innerst inne så vet jag ju varför och det behöver man nog inte vara någon Einstein för att räkna ut.

Men jag ligger i hårdträning nu och häromdagen sa jag nej till tre saker på samma dag, något som jag är oerhört stolt över. Och vad hände? Ramlade himlen ner? Blev någon rasande och skällde? Nej, inget hände alls. Det gick bra och även om någon hade blivit lite besviken, så ja, det får jag lära mig att leva med. Och det kommer ju säkert att hända men det kan liksom inte hjälpas.

Lite KBT-träning alltså! Funkar ju på allt annat så det kommer säkert att gå bra med det här också. Och lugnet och tillfredsställselsen av att jag lär mig att sätta gränser är den allra bästa belöningen och moroten.

All about me

Vilket härligt gympapass! Och inte blev det sämre av att första låten var Jessica Folckers "It's All about you". Om ni inte har lyssnat på hennes senaste låtar, så gör det! "Gone with the wind" är min favorit, men alla är jättebra.

Hur som helst, det var jag och cirka 70 damer (och ett fåtal herrar) i sin bästa ålder. Något annat var ju heller inte att vänta en onsdagsmorgon klockan 10.

Nu har Leonard kommit på besök och stannar hos oss i eftermiddag och kväll. Härligt att få rå om honom ett tag. 

Nytt år - nya friska tag

Skam den som ger sig, nu kör vi igen! Inga konstiga dieter, men ett nytt tappert försök att komma på fötter igen genom att äta lite mindre. Har vi hört den förut? Ja jag VET, men man får aldrig ge upp eller förlora hoppet, då är det kört. Och undrens tid är inte förbi, vem vet, kanske det här året blir mitt år, året då jag blir en ny pigg och fräsch kvinna!

Just wait and see!

Och inga fler misstag med att gå ut stenhårt med gym och motion, nu är det mjukstart som gäller. I den nya andan började jag i går med en promenad på 40 minuter. Lugnt och fint. I dag har jag kört lite hemma-gym (ok hittills bara lyft mina hantlar ett tjugotal gånger, men dagen är ju ännu ung).

I morgon SKA jag ner till simhallen. På måndag basgympa efter jobbet. Tisdag: vila.

Sen har jag också i ett (mycket) svagt ögonblick kommit överens med Jörgen om att vi inte ska dricka någon alkohol. Från och med måndag. Vet inte riktigt hur det gick till eller varför, men det kan nog inte skada. Några kalorier färre sitter ju inte fel. Fast en del undantag har vi enats om att vi får göra, till exempel när vi är borta på middag.

Nu ska jag ta sikte på soffan och en av de nya deckarna jag fick i julklapp. Vila är också viktigt. Maken håller på med att montera en nyinköpt Tv i sovrummet, så att jag ska kunna titta på mina egna program. Gosan följer spänt hans arbete från min obäddade säng. 47 tum på rean och lite extra prutning blev ett riktigt bra kap.