Inte alltid som man tänkt sig

När jag började blogga för snart två år sedan hade jag en föreställning om vad mitt liv handlade om och vad jag skulle blogga om. Golf och skrivande skulle jag nog skriva mycket om.

Men det är nog det som jag har skrivit minst om. Det som mest upptar mina tankar och mitt liv är ju faktiskt hemmet, katten och familjen (fast inte i den ordningen förstås:-). Det är ungefär som att göra budget och sen föra kassabok. I min budget ingick golf och skrivande men kassaboken visar sanningen; familjen, katten och inredning. Och lite jul:-) och en del mat.

Det var väl i och för sig inga nyheter, men att det skulle vara så dominerande hade jag nog inte riktigt föreställt mig.

Vilket osökt leder mig in på helgens julfixande! Mina planer var att göra julfint i gästrummet och i sovrummet. Men om man sover till klockan 12 både lördag och söndag så blir det inte så mycket tid över. (Men det är så skönt att få sova ut ordentligt. Värre än en tonåring.)

Jag blev nästan klar i gästrummet, bara gardiner och lite mer piff (nej inte för mycket C, jag lovar:-) fattas. Om ni tycker att det inte ser särskilt juligt ut så är det en helt korrekt iakttagelse. Den här julen kommer att gå i lite lugnare och stillsammare toner, och gästrummet blir mitt första julexperiment i vitt (eller ljust i alla fall).

Om någon hade sagt det till mig för några år sedan hade jag skrattat rått, och envist som en åsna hävdat att en jul är ingen jul om det inte ser ut som en blandning av Disneys och Fanny och Alexanders jul hemma. Mitt motto var "det kan aldrig bli för kitschigt" eller aldrig för många tomtar per kvadratmeter.

 

Så här fint blev det med kuddöverdraget från HM home

 

 

Och här har vi den allra finaste juldekorationen!

Helgmys

Morgonmys med matte. Hon sover jättelänge på helgerna men skyller på mig
att det är så mysigt så hon kan inte gå upp. Här försökte hon ta en selfie på oss i morse,
 tack och lov kom bara jag med...matte är inte helt till sin fördel just när hon stiger ur sängen...

Julstök

Helt slut efter att ha slagit in julklappar hela dagen! Jinnies hjälpte också till.

Första advent

Första ljuset tänt

 

Och sedan en mycket trevlig och god brunch hos Lotta och Jörgen i deras julfina hem.

 

 

 

 

Här hemma njuter Jinnies av den nya pläden i soffan

 

Julbestyr

Nu börjar det bli svårt att hålla fingrarna i styr när man är ute och handlar. Alla fina julsaker frestar och det blir ju ett och annat litet ljus eller någon annan liten julsak. Men jag försöker hålla mig till min föresats att julen ska gå i lite lugnare och ljusare toner i år.

Jag har scannat hela nätet via Pinterest efter fina julbilder att ha som inspiration. Här är några:


Såna här hjortar (renar??) såg jag på Rusta!









Men jag har ju alltid varit lite svag för den amerikanska julen och en bit av mitt hjärta kommer alltid att klappa för den, det är ju the ultimate Christmas feeling på något sätt:








Så här skulle jag vilja ha det i mitt vardagsrum på julen, det här känns som ett bra mellansteg mellan hysterisk jul och lite lugnare toner:





Och i sovrummet vill jag ha något mellanting mellan det här



och det här som jag såg på Åhléns idag:

Och det bästa är att jag inte behöver köpa något nytt, bara gräva lite i mitt förråd. Jag har ju faktiskt lakan som är rödrutiga och en pläd som liknar den på bilden och sen ska jag gräva fram våra gamla fällar ur garderoben och hänga över sänggaveln. Det är visserligen inga renfällar, utan kängurufällar, men det går säkert lika bra:-).

Ja, ni förstår ju att jag har att göra på nätterna med att leta bilder och planera för att julstajla huset. Frågan är bara hur mycket som bara blir planering...Hög tid att sätta igång nu om det ska bli något innan jul.

Bebis

Vår lilla pälsbebis!

katt på slak segelduk

Lilla Jinnies, hon älskar att leka på segelduken och så är hon så söt när man ser henne nerifrån genom duken.

Ölandshelg och veterinärbesök

Jag var på Ekerum i helgen för att pussa lite på maken som jag inte sett på många veckor. En mysig helg med middag hos familjen B i fredags, golf i lördags och middag hos oss i söndags. Till Bromma i går morse med bästa flygbolaget Kalmarflyg och sedan direkt till jobbet.

Jag hade gjort viltfärsbullar till söndagsmiddagen (eller egentligen köttbullar med viltsmak, supergoda om jag får säga det själv:-). 3/4 nötfärs och 1/4 blandfärs, viltkrydda, vitlök, lök och bostongurka, ägg och lite svampbuljong.

Men det som satte riktig piff på anrättningen var Per Morbergs grymma sås som ni bara måste testa!

I morse åkte jag och Jinnies till veterinären för att ta bort stygnen. Det gick jättebra och Jinnies undersökte varje millimeter av rummet medan vi väntade. Inte en vrå undgick hennes lilla nos.

Lotta och Anki är glada golfare

Jinnies undersöker hela väntrummet noggrant

Sängkompis

Det här hittade jag när jag vände mig om i sängen i morse. En liten tjockis som låg och surrade. Sötaste.

Jäktiga dagar

De sista två dagarna har varit riktigt köriga. Jag har ju inte kommit in i mina gamla takter ännu så det känns lite ovant. Både i går och idag har jag farit runt hela dagarna på olika ärenden. Och i går kväll träffade jag Ewa och Agneta i Gamla Stan och tog ett glas vin och lite mat på "Lasse Lucidor". Det var väldigt roligt och mysigt att vi hann med för nu försvinner vi alla iväg åt olika håll över sommaren.

I onsdags var jag på "påfyllningsbesök" på SÖS och det brukar inte vara några problem. De sticker bara in en liten nål i dosan som jag har inopererad (ja jag vet att det låter lite läskigt, men jag försöker att inte tänka på att jag har den där. Även om jag kan känna den) och fyller på koksalt. Men nu hade den rackarn (dosan alltså) flyttat sig lite så de hade svårt att hitta ingången. Så de fick sticka lite slumpmässigt och d e t kändes. Jag höll sköterskan hårt i handen som en liten femåring och förlossningsandades hysteriskt.

I dag gav jag upp och släppte ut Jinnies efter att hon hade rymt två gånger över staketet. Och det gick (naturligtvis) alldeles utmärkt. Hon sprang omkring och klättrade i träden och var inne hos Ari och Eija och undersökte deras trädgård (som till skillnad från vår har gräs, blommor och träd). Själv stod jag som en nervös ankmamma i dörren och lockade på henne tills Ari ropade från gurkabaren:

- Hon är ju en riktig katt, de ska springa omkring och undersöka allt och klättra i träd!
- Jag vet, hojtade jag tillbaka och kände mig som en minst etthundrafem år gammal kärring.

När hon så småningom kom in igen (helt på egen hand, naturligtvis. Man kan ju verkligen undra om jag har haft katter i hela mitt liv så som jag håller på och daltar med henne) var hon såklart lite trött och andades ryckigt. Men inget katastrofläge. Så jag kokade lite torsk till henne som hon vräkte i sig och nu är hon helt slut och ligger som en rävboa över bordet.

Har fixat och donat hela dagen men det känns mest som om jag går fram och tillbaka. Jag har i alla fall snyggat till utanför vår tomt och planterat om lite blommor. Packningen går långsamt och soffan ser väldigt lockande ut nu. Man måste ju vila lite mellan varven.

En väldigt trött liten misse

Ringa brandkåren??

Jaha, vad gör man nu då?? Skatorna är rasande, matte är varulv och katten skräckslagen. S u c k

En liten rymling

Det var väldigt tyst i huset när jag vaknade i morse. Alldeles för tyst. Gick in i badrummet, vilket hundra gånger av hundra brukar vara en signal för Jinnies att komma hoppande och vilja vara med. Jag ropade några gånger men ingen misse dök upp. Gick runt i huset och kollade alla ställen där hon brukar vara. Fortfarande ingen katt. Perkele, jag har glömt henne ute på gården i natt tänkte jag och sprang och öppnade dörren. Men ingen katt där heller.

Lätt panik, liknande den när ditt barn plötsligt är borta, uppstod. Gick till bakdörren för att kolla för säkerhets skull - och den var öppen på glänt. Öppnade dörren i full panik och ropade hysteriskt på Jinnies och tänkte att henne får jag aldrig se igen. Efter någon minut kom en katt springande som såg ut som Jinnies men dubbelt så stor:-) Vartenda pälsstrå stod rakt upp och hon var lätt skräckslagen.

Puh. Men nu vet vi att vi kan släppa ut henne och hon springer inte bort. Det har jag ju trott länge, men maken har varit väldigt orolig. Och vi har ju sett både räv och stora hemska (han)katter på baksidan. Så man får ju vara lite försiktig.

Och nu är det nog dags för kastrering/sterilisering.

Kärlek

Jag talar till katten som till ett barn. "Älskar dig mest i h e l a världen", "lilla gullhjärtat" "du är världens sötaste" osv. Maken knorrar från soffan

-Varför säger du inte så till mig?

Jag försöker förklara att han vet ju att jag älskar honom, men katten förstår kanske inte det, så jag måste ju tala om det för henne hela tiden.

Han verkar inte helt övertygad.

Kärlek kan ju också vara att låta maken titta på Formel 1 hur mycket han vill. Eller dåliga actionfilmer sent (och högt) på kvällarna.

Hemma igen

Nu är både både vi och en mycket glad katt hemma igen.

Lillben på besök

I går kom Agneta och Ewa och hälsade på. Och Lillben förstås! Maken passade upp och grillade och vi pratade och drack vin. Mysigt.

Jinnies var helt exalterad över Lillben och hängde efter honom hela tiden. Själv var han måttligt intresserad:-) Men det bekom inte Jinnies så särskilt mycket, hon höll bara lite längre avstånd.



Lillben



Agneta och Ewa äter grillad oxfilé och grillad sparris



Lillben och Jinnies "leker"

Peter kom och hämtade tjejerna och det var roligt att träffa honom också.
Skönt att kunna sitta ute hela kvällen

Eftermiddagsvila

Är hon inte det sötaste som finns? I morgon åker vi till Öland, då lämnar vi henne till katthemmet igen. Hon har det ju bra där, men det är ju inte samma sak som att vara med sin egen husse och matte.

Nära matte

Det är svårt, vill ju så gärna vara nära matte och matte vill vara nära mig också.

Nära

Men inte för nära. Hon vet precis vad som gäller. Inte en enda gång har hon försökt att komma riktigt nära eller gå över min kropp som hon alltid gör annars.

De känner på sig och har ett sjätte sinne katterna, det är helt klart. Jag minns vår älskade Sotis som lade sig som en boa runt min hals när jag hade tagit bort halsmandlarna. (på den tiden var det ingen som visste att katter hade farliga bakterier..).

Han visste också precis när pappa dog många hundra mil bort. Oroligare än någonsin runt mig precis innan jag fick beskedet.

Har katter ett sjätte sinne?