Lägesrapport

Lägesrapport vid 60+ eller Kulla-Gulla stretar vidare, heter Cecilia Hagens bok där hon i krönikeform beskriver livet för oss kvinnor i mogen ålder. Även om jag inte riktigt är där ännu så läser jag med stor behållning boken och kan identifiera mig med mycket av det hon skriver om.



Som till exempel att man inte längre orkar umgås med de vänner som tar mer kraft än de ger. Nu har vi haft förmånen att inte ha särskilt många sådana vänner utan de vi umgås med har vi stort utbyte av och mycket roligt tillsammans med.

Men en eller annan har ju kommit i ens väg under åren där man kanske inte förrän efteråt insett att vänskapen varit lite väl krävande. (Men var inte oroliga, det här gäller absolut ingen av er som läser min blogg!!) Och då känns det helt ok att låta umgänget rinna ut i sanden lite långsamt.

Vi är ganska lika Cecilia Hagen och jag. Till exempel så är vi alldeles för måna om att vara alla till lags hela tiden och fixa och curla med så många som möjligt. Även utan att några önskemål om detta har uttryckts. Och det leder ofelbart till att man tar på sig alldeles för mycket och en dag ligger man där i soffan utmattad av alla krav. Krav som man i allmänhet har ställt helt och hållet själv.

Det låter ju som en enkel match att börja skärpa till sig och säga nej och framför allt att sluta erbjuda sig att fixa och ordna med allt. Men det är det inte, det sitter djupt och låter sig inte göras i första taget. Jag vet för jag har jobbat på det i flera år nu.

Och jag har verkligen funderat på hur det kommer sig att det har blivit på det viset. Det sägs att det grundar sig i att man har en dålig självbild (vilket inte ska förväxlas med dåligt självförtroende, vilket jag absolut inte har:-) och det låter alldeles för jobbigt för att jag ska börja gräva i det nu...

Är du en som alltid vill vara alla till lags? Läs i så fall det här, det är helt klockrent, tankeväckande och rentav skrämmande läsning för alla oss "duktiga":

Om oss "lagsare" som vill vara alla till lags

Boktips

Nu var det länge sedan jag hade något bra boktips. Visserligen har jag läst en massa men ingenting som sticker ut direkt. Ända tills jag fick "En man som heter Ove" i present av Henrik (tack!). En helt underbar berättelse om Ove 59 år som rymmer både skratt och vemod. Läs den!!

Torka aldrig tårar utan handskar

Har sträckläst de två första delarna av Jonas Gardells trilogi. Kanske inte den lämpligaste litteraturen för mig just nu, men de är så fantastiskt bra. Och så oändligt sorgliga.  Ser fram emot att se den filmatiserade versionen. 

Lite mer boktips

Hög tid för lite boktips igen!

Jag plöjer alla svenska och utländska deckare som jag kommer över. Jag har läst alla de svenska kvinnliga deckarförfattarna och även om de flesta är helt ok så är det en som jag tycker är riktigt bra och som jag verkligen kan rekommendera. Och det är Åsa Larsson. "Till dess din vrede upphör" är den bästa, men läs dem gärna i ordning för även de andra är jättebra.

En av mina absoluta favoriter bland utländska deckarförfattare är Elisabeth George som skriver om Kommissarie Lynley och hans assistent Barbara Havers. Jag har just plöjt igenom hennes senaste i pocket som var fantastiskt bra.



Och så ska vi ju inte glömma min absoluta favoritbok, Hjalmar Söderbergs "Doktor Glas". Ljuvlig. Och när ni har läst den så köp då "Gregorius" av Bengt Ohlsson. Den bygger på Doktor Glas och är minst lika bra.

"Niceville" - har ni inte läst den ännu, så gör det! (Men se inte filmen, boken är hundra gånger bättre).

Vill ni ha en riktig tegelsten, men spännande och helt fantastisk så läs "Shantaram" som handlar om en australier som rymt från ett fängelsestraff och gömmer sig i Indien. Underbar!!

 

Bokhandlaren i Kabul

Har just avslutat läsningen av boken. Bokhandlaren i Kabul, alltså. Det är en av uppgifterna vi har i kursen, att läsa en reportagebok.

Jag vill bara säga att jag tycker att det är en väldigt bra beskrivning av en familj i Afghanistan just när talibanerna lämnat landet. Och vad som händer runt omkring dem. Jag tycker mycket om boken, Åsne Seierstad skriver flyhänt och med stor inlevelse, fantastiska gestaltningar av händelser och personer. Läs den!

Har legat i soffan (var annars?) hela dan och läst. Varvat med en långpromenad och en intervju hos fotograf Anna Ledin Wirén som fotat omslaget till Petra Marklunds senaste album som hon fått en platinumskiva för. Även Anna alltså, för fotot! Den kommer med i nästa nummer av Saltsjöbladet.

I går var jag på Solsidans Djurklinik och intervjuade den nya ägaren. Det blir mitt verksamhetsreportage till kursen och det ska vara klart om några dagar.

Så det är mycket nu!

Boktips igen

Har ni inte läst de här två böckerna av Jonathan Trapper, så GÖR det genast, de är så bra och välskrivna och vansinnigt roliga.




Doug har träffat sitt livs kärlek, och förlorat henne. Knappt trettio år gammal är han en deprimerad, alkoholiserad änkling. Han vill helst vara ifred men motarbetas av sin tvillingsyster, sin tonåriga styvson och stans alla singelkvinnor. 

En varm, humoristisk roman om sorg och kärlek. Om att släppa och gå vidare, och lita på dem man älskar.

Underhållande relationsroman av hyllade Jonathan Tropper. En av de fyra bästa böckerna just nu enligt Aftonbladets Ingalill Mossander (oktober 2011).

"Mitt äktenskap slutade på det gamla vanliga sättet: med cheesecake och ambulans."

På sin frus trettiofjärde födelsedag överraskar Judd henne i säng med hans chef, radioprofilen Wade Boulanger. Judd står i sovrumsdörren med hennes favorittårta i händerna och ser livet rämna.

Två månader senare, på väg till sin pappas begravning, får han veta att hans blivande exfru är gravid. Till på köpet förväntas han sitta shiva, en judisk sorgevecka, tillsammans med sin minst sagt utåtagerande familj. Det blir sju långa dagar, fyllda av överraskningar och röjda hemligheter, slagsmål, otrohet och evig kärlek. 

"Sju jävligt långa dagar" är en hysteriskt rolig och oändligt sorglig roman om livet, som sällan blir som man tänkt sig. Liksom i den tidigare succén "Konsten att tala med en änkling" skildrar Jonathan Tropper en dysfunktionell familj i ett tragikomiskt relationsdrama.

Boktips

Vad passar bättre än lite boktips nu när man har hunnit läsa en del? Jag läser ju nästan jämt och har massor av bra boktips på lager. Så här kommer några.

I går kväll och i natt slukade jag den tredje delen av Buthler och Öhrlunds böcker om psykopaten Christopher Silfverbielke. Den första heter "En nästan vanlig man" och den andra boken heter "Grannen". Och i natt läste jag alltså den tredje som heter "Återvändaren". I vår kommer den fjärde, den kommer jag att kasta mig över. De här böckerna är riktigt bra och spännande. Och jag bara hatälskar den grymt psykopatiske Silfverbielke och hans sjuka männniskosyn. Tänk er Leif GW's "Bäckström" upphöjt med tio. Ungefär. Eller kanske inte riktigt förresten, Silfverbielke själv skulle avsky honom:-)



För ni har väl läst GW's böcker? Jag älskar honom, sitter klistrad framför TV'n varje tisdag när de visar "Veckans brott" på SVT1.

Och han skriver härligt också, ungefär så som han pratar.

Jag rekommenderar hans tre deckare med bland annat Kommisarie Evert Bäckström, som Leif GW själv beskriver på det här sättet: en cynisk och fördomsfull person som fullständig saknar goda egenskaper. Bäckström är rasist, sexistisk, homofob, han har dålig hygien, är överviktig, oärlig och egoistisk. Han är snål, oärlig, självgod och småsint. Han ogillar folk i allmänhet och tänker nedsättande tankar om alla i sin omgivning. Han dricker för mycket, stjäl på sin arbetsplats (och överallt annars där han kommer åt), han manipulerar och jäklas med sin omgivning och smiter undan alla former av betungande arbete.

Det kanske inte låter så roligt men det är väldigt underhållande skrivet. Här den första i serien:

2005 - Linda - som i Lindamordet

Den två andra är

2008 - Den som dödar draken

2010 - Den döende detektiven

TV-serien "En pilgrim" om Palmemordet bygger på förresten på GW's trilogi "Välfärdsstatens fall" .

I övrigt passar jag upp på maken som är väldigt tålmodig och duktig trots att han har ont och bara kan ta sig fram hjälpligt på kryckor. Men i morgon måste jag överge honom, då är det den första träffen på Tollare folkhögskola, med reportagekursen som jag går nu. Den är på distans så den mesta kommunikationen gör vi hemifrån via nätet, men några träffar ingår också. Så det ska bli jätteroligt.