Saltsjöbladet nummer 1 - 2104

Varsågoda, första numret för året!

http://issuu.com/saltsjobladet/docs/saltsj__bladet_nr_1_2014

Tidningsdag

Idag har jag jobbat med mitt andra "riktiga" jobb :-). Redaktionsmöte i morse och sedan lite skriva på eftermiddagen.

Saltsjöbladet

Saltsjöbladet, december 2013

I det här numret har jag skrivit om Jessica Folcker och Neglinge julmarknad.

http://issuu.com/saltsjobladet/docs/saltsj__bladet_nr_11_2013

Äntligen - Saltsjöbladet goes digital!

Hurra, nu finns äntligen Saltsjöbladet digitalt!

Saltsjöbladet nummer 10 - November 2013


Och jag har skrivit artikeln om hunddagiset i ur och skur:-)

Sami Rekik i Saltsjöbladet

Trevligt att få sitt foto på första sidan!

Sami från gruppen Medina som jag intervjuade för några veckor sen när han var på besök hos sin mamma som bor granne med oss.

Redaktionsmedlem

Så glad jag blev när senaste numret av Saltsjöbladet kom idag. Nu är jag med i redaktionen - på riktigt!

Klassfoto

Här är hela klassen; reportage distanskurs Tollare!

Skam den som ger sig

Senaste numret av Saltsjöbladet kom i lådan häromdagen. Och jag har inte gett upp försöken att lägga upp mina artiklar på något bra sätt, en hemsida är på gång där jag förhoppningsvis ska kunna samla alla mina alster.

Men i väntan på det så har jag gjort ännu ett försök att få med dem här i min blogg, nu genom att fota med min nya "padda" som tar så stora och fina bilder.

Men det gick ju inte (heller) något vidare, om man inte har hökögon och vill vända upp och ner på sin dator förstås. Eller om man läser i sin padda.

OK nu ska jag verkligen jobba på att få till det här. Om jag någon gång ska kunna hoppas på att få ett jobb som journalist så måste jag ju kunna visa upp vad jag har skrivit, och det känns ju lite mossigt att slänga fram vanliga papperskopior.... Inte helt up-to date precis. Min kära lokaltidning har tyvärr inga resurser för att lägga ut tidningen elektroniskt så jag har ju inget att länka till heller.

Så ett rop på hjälp, Carro eller broder P, ni som är fena på allt sånt här, ska jag scanna in dem eller vad tycker ni?? Har försökt en gång, men det blev inget vidare. Men det måste ju bara gå på något bra sätt.

Dag 2

Dagens första fika!

Därefter föreläsning om reportage med Anders Sundelin

Och sen lunch

Efterrätt till lunchen

Och sen lite fika igen....

Min kurskompis Anna som också bor i Fiskis

Avslutningsfika med hela gruppen

Och allra Sist en bild på vår textärare Mats ( foto Niclas S)

Första kursdagen

En rolig första dag på reportagekursen. Trevliga kurskamrater (särskilt Anna från Fiskis som jag samåker med!) och jättebra lärare. För att inte tala om all god mat som serveras på Tollare.Vi var djupt imponerade av den fina lunchen med alla goda grönsaker och sallader. Många fikaraster med mycket smått och gott. Och så fick vi middag också. På folkskolor kretsar det mesta kring maten och fikarasterna så i morgon bitti hoppar jag över frukosten hemma och äter en god macka till förmiddagsfikat istället.

I dag hade vi genomgång av våra miljöreportage och fotoundervisning. Jag ser fram emot att lära mig grunderna i fotografering för jag är en riktigt dålig fotograf.

I morgon blir det reportage hela dagen och föreläsning av Anders Sundelin som är en mycket duktig journalist.

Ingrid förklarar fotograferingens mysterier

Skoldags

Väskan är packad inför morgondagen. Block, penna och böcker är med. Samt dator, padda och Iphone.

Känns lite pirrigt, nästan som första dagen i skolan. Men det ska bli jättekul. Ska hämta upp en kurskamrat som också bor här i Fiskis så får man lite sällis första dagen.

Nu gäller det bara att sova också, jag går ju och lägger mig alldeles för sent på kvällarna.

Ekonomi och ny kurs

Plötsligt blev det lite körigt - känns ovant efter alla slöa dagar under jul och nyår.

Nu har vi (läs jag) bestämt oss för att få lite ordning och kontroll på våra inkomster och utgifter (framförallt det senare). Jag har därför hittat världens bästa och enklaste hjälp på nätet:

www.hemekonomi.se

Nu kör vi hårt och lägger in allt varje kväll. Det har bara gått två veckor på det nya året och man kan redan se vartåt det barkar. Vi får leva på det som vi köpte förra året ett bra tag..

Och nu har min kurs äntligen börjat! Första uppgiften var att skriva en presentation om sig själv och det är ju alltid svårt, men jag tror att jag fick till något hyfsat.

Nu ska vi göra en miljöbeskrivning som första "riktiga" uppgift. Jag ska gå ner till vårt bibliotek och sitta och försöka ta in miljön där. Det ska bli jätteroligt, för det här är verkligen svårt tycker jag. Beskriva en miljö utan att tala om hur det ser ut, bara med hjälp av sina sinnen - hörsel, doft, känsel osv. Så att alla kan förstå vad det är. Spännande!

Invägning och lite annat

 

I dag var det invägning igen och mina förväntningar var extremt låga efter förra veckan. Det hade nästan börjat kännas lite tröstlöst, så döm om min förvåning när vågen nu visar på -2,5 kilo! För säkerhets skulle flyttade jag vågen till olika ställen (eftersom den är lite opålitlig) men den visade samma sak överallt. Så nu känns det riktigt bra!

Nu gäller det bara att försöka hålla den här vikten under nästa vecka när vi ligger och jäser i solen med varsin färgglad drink i handen…

I övrigt har det varit en lite jäktig vecka med aktiviteter nästan varje kväll så min lediga dag i går var extra välkommen. Även om den inte var alldeles ledig, jag gjorde några intervjuer till lokaltidningen och skrev totalt tre artiklar. Då slog jag nog mitt eget rekord. Jag är lika förvånad varje gång när jag sätter mig framför datorn för att börja skriva, det är helt tomt både på skärmen och i huvudet. Sen börjar man lite trevande och till slut växer texten fram och plötsligt sitter man där med en färdig artikel. Märkligt. Och väldigt roligt.

I dag måste jag börja packa och åka och handla, för i morgon kommer alla barnen till lunch för att fira Far på hans dag. Måndag morgon åker vi!

 

{0}

{2}

 

Saltisbadet

Eftersom jag ännu inte kommit på något bra sätt att lägga upp mina artiklar så testar jag nu att fota av min senaste artikel om Saltisbadet. Men det ser ut som om jag får dela upp den på två bilder om man ska kunna läsa allt

 

Nej det var inget bra alternativ, jag får nog återgå till min ursprungsplan, dvs scanna in mina artiklar och lägga upp dem på något bra sätt.

Som sagt, tips på något bättre sätt mottages gärna. Artiklarna finns alltså inte tillgängliga som pdf.er, jag har bara papperskopia.

Fredagsmys, snöoväder och 50-talsdiggare

Det blev en riktigt trevlig avslutning på arbetsveckan, spontaninbjudan till Spånga och tacos hos Anki och Anders igår. Ännu bättre var att jag slapp köra så jag kunde obehindrat njuta av allt gott som bjöds i form av både mat och dryck. Här hade jag nu tänkt att lägga upp en fin bild från igår men av någon anledning är alla bilderna suddiga och konstiga. Skumt..

Tack för en supertrevlig kväll och allt gott vi fick!

I morse vaknade vi till full snöstorm och det var vackrare än på julafton. Städdagen i området frös inne i dubbel bemärkelse så vi kunde krypa tillbaka till sängen igen.

Maken körde inte heller i går så just nu tar han en liten power nap eftersom vi ska på Kattas 50­-års- fest ikväll. Själv fryser jag som en hund, veden är slut och det är ganska kallt inne trots att värmepumpen går för fullt. Jag sitter med en pläd över benen som en annan kärring, det är bara hucklet och de avklippta fingervantarna som fattas.

Tar min tredje kopp kaffe och försöker få inspiration till att skriva klart min artikel om frisersalongen på Shellmacken. Och visst är det häftigt; att komma på tanken att ha frisör och bensinstation ihop! Borde ju vara hur enkelt som helst att dra ihop en kanonartikel om det. Men ibland vill det sig inte riktigt. Jag är annars ganska bra på att koka soppa på en spik och mitt problem är inte att jag är för kortfattad när jag skriver om ni förstår vad jag menar.

Sen ska jag skriva om Matilda och hennes nya kollektion med klänningar. Titta på hennes hemsida: www.daisydapper.com–hon har en underbar affär med femtitalsgrejer på söder och nu har hon designat en helt egen kollektion. En superduktig och mysig tjej!!

 

 

Från Matildas nya kollektion: (foto från Matildas blogg)

Här kan du läsa om Matilda i en artikel som jag skrev när jag gick på Poppius journalistskola. Den ligger på Poppius egen webbtidning: www.slussenstidning.se

Under fliken ”livsstil”kan du läsa artikeln som ligger längst ner och heter ”50-talsdiggare finner oas på söder”

Här är fina Matilda i sin butik:

Mot ljusare tider

Äntligen -  nu går vi mot ljusare tider! Trots att det regnar så sjunger fåglarna glatt och man känner verkligen att våren är i antågande. I går var jag och tränade för första gången på evigheter också och det kändes fantastiskt skönt. Så nu är jag på G igen och ska försöka komma igång och träna två gånger i veckan. Det är ju bara tre veckor kvar tills golfsäsongen börjar!

Jag hade återigen en liten känning av skrivkramp häromdagen vilket inte kändes bra. Men jag har väl varit för bortskämd med att går alldeles för lätt för mig. Det kanske inte skadar med lite motgångar ibland. Nu skriver jag på en artikel om en frisör som startat upp en salong på vår Shellmack. Lite udda och roligt att skriva om. Och borde ju inte vara något problem. Men jag fick liksom inte till början på något bra sätt alls. Till slut tog jag till det gamla knepet att skriva om allt igen helt och då lossnade det.

Snart börjar det bli dags att göra slag i saken och lägga upp alla mina artiklar här på bloggen, frågan är bara hur jag ska göra. Vår kära lokaltidning är ju lite gammaldags och finns inte på nätet utan bara i pappersform. Så det blir till att scanna allt till pdf:er. Hur jag sen ska länka dem till min blogg är frågan. Kanske jag måste göra en hemsida där allt ligger på som jag sedan länkar till? Eller är det att krångla till det hela för mycket?

Någon som har några bra tips?

Kill your darlings

I dag ska jag Feng-shuia. Blev inspirerad av det senaste numret av tidningen Må Bra. Inte för att det är så där superstökigt hemma hos oss men det ligger ju lite grejer framme som man kan plocka undan. Men arbetsrummet en historia helt för sig själv. Där räcker det nog inte med Feng-Shui är jag rädd.

Men innan dess ska jag skriva lite om Sigge Ågren och några andra gamla journalisträvar. Sigge Ågren var en legendarisk svensk journalist som jobbade på Expressen. Han myntade det bevingade ”skriv kort, helst inte alls” och blev känd för sina tio budord som jag rekommenderar alla som vill skriva i någon form att begrunda: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sigge_%C3%85gren

Alf Montán var journalist på Expressen i över 50 år. Kortheten var adelsmärket i hans krönikor och ett av hans mest kända ordstäv är ”Den journalist som stryker ner och skriver om varje artikel besparar läsarna mycket lidande”.

Detta och ”kill your darlings” (som betyder att man måste våga ta bort sina fina ordvändningar och personliga favorituttryck i en text och som egentligen inte tillför någonting) anser jag är de viktigaste råden när man skriver. Kill your darlings fick jag själv smärtsamt erfara när jag skrev min senaste artikel om ett SPA. Jag gick bort mig helt bland min, i mitt eget tycke, underbara och doftande miljöskildring. Så här började jag min artikel:

Lugnet och stillheten är påtaglig när jag visas in av X som har arbetat på SPA:t i drygt ett år. Hon ber mig sitta ner och hämtar en kopp te. Alla besökare börjar och avslutar sin behandling med att sitta ner i en av de bekväma fåtöljerna och få någon förfriskning. Oftast en kopp hälsote tillsammans med en bit vackert skuren melon. Allt andas frid och stillhet och den diskreta musiken och de ljuvliga dofterna bidrar till känslan av fullständig avkoppling. Här vill man gärna sitta länge och njuta och bläddra i något av de vackra magasinen.

Redaktionen var inte lika förtjust utan tyckte att jag skulle skära ner på värdeorden lite. Och det ska ju bara vara en saklig (nästan) beskrivning och absolut inte någon form av reklam. Så jag skrev om och resultatet blev så här:

Jag visas in av X som ber mig sitta ner. Alla besökare börjar och avslutar sin behandling med att sitta ner i en av de bekväma fåtöljerna och få någon förfriskning. Oftast en kopp hälsote tillsammans med en bit melon.

Men jag lyckades smyga in musiken och dofterna lite längre ner i artikelnJ:

De olika och smakfullt inredda rummen finns både som enkelrum och dubbelrum och ett av dem rymmer även en jacuzzi. Den diskreta musiken och dofterna bidrar till känslan av avkoppling.

Alltså – skriv om, skriv om och skär ner! Jag är mycket för att skriva långt och lite omständligt, gärna med en massa extraord som egentligen inte behövs och långa meningar. Det är inte bra. Man ska fatta sig kort och gå rakt på kärnan.

Om man inte ska skriva ett riktigt stort reportage förstås, där läsarna ka känna det som om de befinner sig i miljön och ser och hör och känner dofterna av allt som man skriver, som ett resereportage till exempel. Men det är ju en helt annan historia.

Late-in-Lifer

Late-in-lifer som är titeln på min blogg är kännetecknande för mig som person. Det är inte förrän på senare tid som jag har kommit på vad jag egentligen vill jobba med. Som ung avundades jag dem som visste exakt vad de ville bli. Och som sedan också blev det de hade tänkt. Hur kan man veta att man vill bli sjukgymnast när man bara är 15 år gammal? Själv hade jag inte den blekaste och det var inte förrän på sluttampen av gymnasiet som jag ens kom på en studieteknik som fungerade något så när. Ett yrkesval var ännu mer avlägset. Det enda jag hade någon som helst begåvning för var språk så efter studenten bar det av till Lund för att läsa spanska på universitetet. (Vi talar nu om stenåldern, dvs slutet av 70-talet).

En av mina studiekamrater var A-S som jag, trots att vi inte träffats så ofta under åren, fortfarande har kontakt med. Det är inget understatement att säga att våra begåvningar låg på olika plan. Jag fick G eller möjligen VG och hon hade alltid MVG på allt. Man kan väl säga att agnet skildes från vetet ganska omgående. Hennes sommarjobb var att skriva ledare i Sydsvenskan och mitt var att vara ledig i största allmänhet.

Nu skulle man kunna tro att hon var en ganska allvarlig och tråkig person, men ingenting är mer avlägset. Vi hade jätteroligt tillsammans och sommaren efter våra studier åkte vi till Spanien för att förkovra oss ytterligare i språket. På plats blev vi indelade i grupper och jag behöver väl inte nämna att vi hamnade på olika nivåer. Hur som helst hade vi en rolig sommar och jag lärde mig mycket spanska och utflykten till Marocko i 40 graders värme kommer jag aldrig att glömma. Tur att man var ung och frisk.

Det här var en lång upptakt till vad jag egentligen vill komma fram till – att jag till skillnad från många andra inte visste vad jag ville bli förrän i mycket mogen ålder. Ja nästintill övermogen, då pensionen inte är alltför avlägsen längre. Nackdelen med att vara en late-in-lifer är att man oftast inte kan försörja sig på det man sent omsider kommer på att man vill syssla med.

Vad är det då jag till slut har kommit fram till är mitt kall i livet? Av olika anledningar började jag skriva lite för några år sedan och det ena ledde till det andra och plötsligt satt jag på en kurs i journalistik och insåg att det är ju det här jag vill göra. Med tanke på att min morbror är journalist och min bror skriver i flera facktidningar så borde jag kanske inte ha blivit helt förvånad. Efter ett antal kurser kände jag att det var dags att ta mitt skrivande till en ny nivå, det vill säga att försöka bli publicerad i någon form. Kontakter och tillfälle (TACK Lotta och M-L!) gavs och jag har under de senaste åren haft förmånen att få skriva artiklar och reportage i vår lokaltidning.

Jag är förmodligen den äldsta praktikanten i journalisthistorien, men det är min hobby och min passion och jag är oerhört glad för att jag fått möjlighet till det. Mitt nästa uppdrag är att skriva ett reportage om vårt lokala SPA och detta borde jag nu ägna mig åt istället för att skriva det här alldeles för långa blogginlägget.

Men för att återknyta till A-S så vill jag bara avsluta med att säga att jag beundrar henne oerhört, hon är en fantastiskt intelligent, trevlig och varm person och även om det aldrig uttalades klart när vi var unga så har jag intrycket av att hon tidigt hade en tydlig inriktning i sitt yrkesliv. Hon är numera bosatt i Köpenhamn där hon är docent i internationell politik på universitetet. Och skriver politiska artiklar och krönikor i Berglingske, SvD och många andra tidningar. Och har nu fått en tjänst på Nato Defense College i Rom i ett halvår. Hon har även (bland mycket annat) skrivit en bok om amerikansk utrikespolitik under två decennier.

Apropå att veta vs inte veta vad man vill bli när man blir stor.

Absolut inget substantiellt

Jag knåpar fortfarande på mitt SPA-reportage men för en gångs skull vill inte inspirationen infinna sig. En bidragande orsak kan ju vara en ovanligt seg förkylning. Så nu bloggar jag igen, vilket kanske inte var någon lysande idé börjar jag inse. Att börja blogga alltså. Det tar alldeles för mycket tid från det skrivande jag egentligen borde ägna mig åt. Och jag måste ju erkänna att det känns lite skumt att sitta och skriva om allt mellan himmel och jord och lägga upp på en blogg som med allra största säkerhet inte läses av någon annan än mig själv och möjligtvis några närmast sörjande.

Men jag får väl se det som en dagbok för mina betraktelser och upplevelser. För någon annan dagbok kommer inte att finnas för mina efterlevande att ta del av eller för mig själv att gå tillbaka till och minnas när jag blir gammal (äldre). Eller så får jag se det som ett slags CV och lägga upp mina reportage och artiklar här om jag mot all förmodan skulle behöva visa upp dem någon gång. Ja så får det nog bli. Då får jag äntligen tillfälle att skapa lite ordning bland mina papper. Ett digitalt arkiv. Ingen dum idé alls.

Så till dig som undrar vad man ska blogga om – precis vad som helst som faller dig in för stunden. Den skriftliga motsvarigheten till mundiarré. Man kan hålla på i evigheter och skriva om precis ingenting alls. Så nu slutar jag och lovar att inte återkomma förrän jag har något substantiellt att dela med mig av.

Det leder mig osökt in på vår salige far som alltid undrade om man inte hade något substantiellt att bjuda på. Och då menade han inte mat eller vatten.