Söndag och invägning igen

-0.4 kg sedan förra veckan. OK men inte något jubel direkt. Jag tröstar mig med att det är snyggare att gå ner långsamt i min ålder för då hänger resten av kroppen (=det sladdriga som eventuellt blir över) med och hinner dra ihop sig. En klen tröst visserligen, men dock.

Tara bistår som vanligt med tips:

Nej det var ingen nyhet - att man inte kan träna bort lilla maggen. Träning hjälper till att förbättra förbränningen och hälsan, vilket absolut inte är fel. Annars är det ju bara halvsvält som fungerar. Ja det är så det känns i alla fall. Men jag känner inte samma hysteriska hunger längre när jag inte får mat hela tiden och det är jätteskönt.

Annars har jag slitit som en galning hela veckan med att släpa grejer till och från J's lägenhet och pyntat och fixat. Kul men som sagt, slitigt. Bilder kommer när ungdomarna har kommit hem eftersom jag vill att det ska bli en överraskning.

Här har det nog bildats några muskler på bekostnad av fettet hoppas jag. Vilket kan vara anledningen till att vågen inte visar några glädjesiffror, för jag känner ju på kläderna att jag har blivit mindre. Tog fram en skjorta igår som har suttit alldeles för tajt tidigare och den passar utmärkt nu!! 

Nu ska jag skriva ett reportage om Rita Vathlani som har en yogastudio här i Saltis. Sinnesro, mental balans och förbränning - vad kan locka mer? Till och med jag känner mig frestad att prova på det.

Spänningen är olidlig

Äntligen i rätt riktning. -0.5 kg är jag helt nöjd med även om det går grymt långsamt. 1.2 kg kvar tills jag kommer under skräckgränsen och nu måste jag nog ta ett litet extra kliv den här veckan.

Invägning

Ja vad ska jag säga...? Nu när jag har outat mig så stenhårt här på bloggen med min viktresa så måste jag ju vara ärlig hela vägen och inte försöka mörka något. Även om det just i dag hade känts väldigt bra att tumma lite, lite på sanningen. Maken säger att vi  måste köpa en ny våg för den här är inte riktigt kurant, och så kan det ju vara. Men det har nog inte haft någon avgörande betydelse för den här veckans resultat.

Alltså, det är inget att dra på längre - jag har gått upp 0.4 kg den här veckan. Och inte ner det kilo som jag hade hoppats och som det faktiskt kändes som.

Jag har varit noggrann med att fylla i allt jag ätit och druckit den här veckan. (Jag viktväktar alltså, om det har undgått någon). Jag har promenerat flera gånger. Jag har utnyttjat nästan hela min veckobonus och det verkar inte ha funkat i mitt fall. Det är ju meningen att man ska utnyttja den och ändå gå ner i vikt, fast lite långsammare.

Så vad kan det bero på?

1- vågen visar fel (nej, det tror jag egentligen inte ens på själv)
2 - jag har fått muskler som väger? Av tre promenader och en styrketräning...  tveksamt. Fast jag har ju inga direkt så det är ju en mikroskopisk möjlighet. Byxorna sitter dock lite lösare.
3 - min medicin. Ja det är tyvärr en mycket trolig faktor och den är ju anledningen till att jag har gått upp alla kilona. Det är ju inte medicinen i sig sägs det, utan det är det att man får en förfärlig matlust. Och det stämmer ju.
4 - jag är en gammal tant. Ja, det är ju också av betydelse eftersom det är svårare att gå ner i vikt när man är kvinna och äldre. Dock inte så mycket att göra åt:-)

Nästa veckas strategi

1 - köpa ny våg (det kan ju aldrig skada i alla fall)
2 - fortsätta med promenaderna
3 - dra ner lite på min medicin
4 - hålla mig till mina dagliga points utan utsvävningar
5 - Mäta mig. Dvs midja, lår, etc etc. Om det är så att mina mått minskar men inte vikten så har jag ju förhoppningsvis omfördelat fettet till muskler. Och det är ju helt ok


Så inga deppiga miner, nu kör jag på - det är fortfarande ingen ko på isen och ännu långt till sommaren!

Frosseri

Vi har frossat i skaldjur. Maken köpte färska Smögenräkor i fredags och de räckte även till dagens lunchmackor. Sen åt vi gratinerad hummer till middag i kväll. Och allt rymdes inom min "budget". Liksom ett glas vitt vin!

Här är receptet:

http://www.arla.se/recept/gratinerad-hummer/

Tack Bea för tipset!

Kvinnlig list

Jag tänkte bara meddela att det verkar som om mitt upplägg med att slå två flugor i en smäll kommer att gå hem.

Dvs inget tjat från min sida utan det enda jag gör är att köra på med min egen viktnedgång. Så i går meddelade maken plötsligt att han gått ner ett kilo!

Kvinnans list övergår mannens förstånd:-)

Men jag ropar inte hej ännu. Och i morgon bitti är det invägning för min egen del, så det är väl kanske bäst att inte var för segerviss än...

Kunde inte hålla mig

Vågen stod där och tittade uppfordrande på mig i morse så jag var bara tvungen att kliva upp på den. Trots att det är en dag "för tidigt". Och jippie, den visade på 0.8 kg mindre än för 1,5 vecka sedan - tjohooo!

Visst, det finns ju en del att ta av så det är kanske inte så underligt, men ändå!

I dag blir det inneträning. Plötsligt har jag fått ett helt rum att träna i efter att vi gjort i ordning Jossis gamla rum. Härligt! Hantlar, boll och gummiband finns och träningsprogram finns i mängder på nätet. Bara att köra igång.

Lite ruggigt att hantlarna som väger 2 kg styck är så tunga..... då tänker jag att jag har X gånger 2 kg i övervikt på min kropp, otroligt att man orkar gå runt och bära på allt det. Inte underligt att man blir lite trött ibland.

Nedan ytterligare ett pepp-foto; här från Mellis och Staffans bröllop för 8 (?) år sedan. Syrran och jag är festfina. Och jag är 12 kg mindre... Ja, jag vill gärna poängtera detta för mig själv så att jag har några ordentliga morötter!

Uppdatering

Jag tänkte att ni kanske undrar hur det går med mitt nyårslöfte (?) och det gör faktiskt jag också. För det känns nämligen som om jag bara blir större och större...  Jag ser med viss bävan fram emot invägningen på söndag morgon. Jag tycker att jag har varit väldigt duktig och inte ätit eller druckit i övermått, förutom lite dessert förra söndagen på Åda. 

Men jag inser att jag måste ta tag i konditionen också och har i dag införskaffat mig en ny app som automatiskt registrerar varje steg jag tar. Mycket smidigt. Förutsatt att man har den (telefonen alltså) med sig hela tiden, men det har man ju i allmänhet.

Minst 10.000 steg om dan bör man gå och det blir ju spännande att se om jag hinner med. En promenad på morgonen, en till lunch och en på kvällen så borde jag få ihop det.

Allt är sig likt

Det är inte mycket som har förändrats på två år, men skam den som ger sig, nu kör vi igen. Nu leder dock fam Sjögren med hästlängder:-)

Ett skämt och en utmaning

Jag skojade bara, inte trodde ni väl att man kan äta räkor och dricka vin en fredagskväll och sedan sätta (lägga) sig i soffan med en härlig brasa som sprakar och hålla sig vaken för att se en film kl 21? Nej just det, det kan man naturligtvis inte.

Och på begäran; fotot från Ekerum några inlägg tillbaka är taget för sex år och tolv kilo sedan. Ja. Och nej, hur kunde det bli så här?

Lillgrodan och jag cirka 8 år sedan......

Lillgrodan och jag häromveckan...

Lillgrodan och jag i somras (eller... vem är den där halvfeta tanten med konstiga kläder och frisyr??)

Detta leder mig osökt in på Nyårslöften och alla sådana man avgett tidigare år och som aldrig infriats. Men skam den som ger sig, nu finns det ingen återvändo längre. 10 kg (minst) ska bort till sommaren. Och jag har en grym plan som är helt idiotsäker och där jag dessutom kommer att slå två flugor i en smäll. Maken är ju inte direkt någon vältränad sylfid han heller och om möjligt i betydligt sämre form än vad jag är (ingen fara, han läser aldrig någonsin min blogg:-).

Jag har tjatat i evigheter på honom att han ska ta sig ur soffan och ut och röra på sig och börja leva lite hälsosammare på alla sätt och vis. Hans ständiga försvar har varit att säga att jag inte är helt rätt person att påpeka detta för honom (med v i s s rätt, ok då).

Så nu gläder det mig oerhört att i sommar, eller gärna redan i vår, (ja ni hör hur segerviss jag är) kunna visa för honom hur otroligt viljestark och duktig och frisk och pigg jag är och vilken slöhög han själv är som kommer att fastna i soffan for ever. Detta kommer att sporra honom att ta tag i sig själv och vi kommer att bli två friska och pigga golfare igen!

Vilken morot! Nu kör vi - invägning varje söndag som kommer att rapporteras här på min blogg! Ja det är läskigt att lämna ut sig så här men nog enda (och sista) chansen för mig. För att bli en gammal fet tant i förtid är inget alternativ whatsoever för mig. Never.

Maken och Mellis i somras (Det är Mellis som är gravid...)

Om en stund ska vi hem till J som fyller år och äta tårta och dricka kaffe. Och sedan ska jag hem och läsa senaste Tara som just kom i brevlådan.

Jag skojar bara!! For heaven snakes (för att citera en gammal vän); jag ska inte trycka i mig tårta och kakor och inte köra 5:2. Jag satsar på gamla pålitliga Viktväktarna, dvs att äta mindre helt enkelt och inga konstigheter.

Och Jossi, få inte panik nu, jag drack inte en massa vin igår kväll, lugn och fin lilla gumman. Puss!