Det lilla ordet. Att det kan ge så mycket ångest och bekymmer. Jag håller på att lära mig att säga nej lite oftare. Och det är inte så lätt som man kanske kan tro. Efter (nästan) ett helt liv där min vanligaste kommentar till det mesta har varit "Det fixar jag", "jag gör det" osv, så måste jag nu tänka efter ordentligt innan jag svarar. Och framför allt,inte erbjuda mig att göra saker innan jag ens har fått någon fråga. Det borde ju vara det enklaste kan man tycka, men det är minst lika svårt!
Allt det här vet jag ju och har inga problem att ge andra råd och tala om hur de ska göra. Men själv klarar jag inte riktigt av det. Jag har ju inga problem att acceptera ett nej från andra personer så varför har jag så svårt att säga det själv? Innerst inne så vet jag ju varför och det behöver man nog inte vara någon Einstein för att räkna ut.
Men jag ligger i hårdträning nu och häromdagen sa jag nej till tre saker på samma dag, något som jag är oerhört stolt över. Och vad hände? Ramlade himlen ner? Blev någon rasande och skällde? Nej, inget hände alls. Det gick bra och även om någon hade blivit lite besviken, så ja, det får jag lära mig att leva med. Och det kommer ju säkert att hända men det kan liksom inte hjälpas.
Lite KBT-träning alltså! Funkar ju på allt annat så det kommer säkert att gå bra med det här också. Och lugnet och tillfredsställselsen av att jag lär mig att sätta gränser är den allra bästa belöningen och moroten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar