Äntligen fick vi till det! En middag med våra kusiner på
pappas sida som vi inte sett på över 40 år. Det var helt underbart och nästan
lite ofattbart att vi verkligen satt där igen allihopa. Mamma och min faster,
två otroligt pigga – snart 90-åriga – damer och mina kära ”kuslingar” (som vi
kallade oss för, och fortfarande gör förstås).
Ännu roligare var att se likheterna mellan några av oss,
både utseendemässigt och när det gäller intressen. Min bror och kusin S delar
ett stort intresse för foto och film, som också var vår fars allra största
intresse. Där ser man vad generna gör! Till skillnad från dem båda så har inte
jag ärvt förmågan att ta bra foton, men här är i alla fall en bild på dem. Och
visst kan man se att de påminner om varandra?
40 år är en lång tid att ta igen men vi har kommit en bra
bit på väg i alla fall. Det var också roligt att få träffa deras respektive och
se bilder på barn och barnbarn. Nästa steg blir att alla barnen kommer med och
det blir ju roligt. Vår släkt är ju inte så där jättestor så att ”få tillbaka”
några av dem på gamla dar är ju helt fantastiskt.
Vi fick en fin present av kusling S också när han kom, en
släktträd på farfar och farmors sida som går ända ner till början av
1700-talet! Och tänk att mitt och min dotters namn finns med där också, det är
lite roligt. (Och mitt namn hela tre gånger – det tror jag inte att mamma och
pappa hade en aning om när de bestämde sig för vad jag skulle heta!)
Vi åt förstås lite också, jag tog till min paradgren –
pajer – och de blev riktigt bra. Om man bortser från att jag inte riktigt hade
kontroll på ugnsvärmen när de skulle värmas och det blev kalla pajer istället
för varma.... Men som S sa; när vi sedan på gamla dar pratar om det här så
kommer vi ihåg det som den där gången när vi åt kalla pajer!
Jag gjorde tre olika, tacopaj (receptet har jag nog
skrivit om här tidigare), svamp- och lökpaj och en ost- och mangoldpaj. Syrran
gjorde sin goda sallad med avocado och olika frön, gott! Här har kusin S fotat
maten:
Dagen lämnade efter sig en känsla av lugn och lite
nostalgi som kommer att sitta i länge.
 |
| Kära Faster |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar