Varför blogga?

Varför bloggar jag? Jag har fått den frågan några gånger och eftersom jag inte uppfyller några av de främsta kriterierna för de flesta bloggare (man skriver om något ämne som intresserar andra, man bloggar i sitt jobb osv) så kan jag ju förstå frågan.

Min ursprungliga tanke med bloggen var att få utlopp för min skrivarlusta och för att mina vänner och familj ska kunna hålla sig uppdaterade om vad som händer hos oss. Och som en dagbok naturligtvis. En del har förfasat sig över att jag vågar lägga ut mitt liv så här på nätet så att alla kan läsa. Till er kan jag som tröst meddela att statistiken för hur många som läser min blogg per dag har hittills inte varit tvåsiffrig, så det är ingenting jag är direkt orolig förJ. Dessutom är det en anonym blogg och även om jag lägger ut bilder så är risken minimal för någon vidare spridning.

Det allra viktigaste med en blogg är att man uppdaterar den ofta och där har det väl varit lite si och så för mig. I början var det ju som med allt, nyhetens behag och jag uppdaterade i princip varje dag. Men det går i vågor, ibland rinner inspirationen till och då kan det bli flera inlägg i rad. Och ibland kan det gå några veckor mellan inläggen.

Jag hade också en tanke om att det skulle bli en (mycket enkel) matblogg, där jag lägger upp enkla och snabba vardagsrecept. Det har jag ju gjort till en del och det är, om inte annat, väldigt bra för mig själv att ha alla mina favoritrecept samlade på ett ställe.

Sen ville jag ju också på något sätt samla mina artiklar här, men det har fallit på att vår kära lokaltidning inte har de ekonomiska resurserna att ha en digital upplaga också. Så fortfarande återstår problemet hur jag ska göra med det. Artiklarna finns ju bara i pappersform och hyllorna i arbetsrummet svämmar över av alla tidningar och maken har börjat klaga. Men det får bli ett nyårslöfte att försöka ta tag i detta, det kan ju inte vara omöjligt. Jag ska konsultera broder P (eller kanske kusling S?) som är en fena på allt som har med foto och liknande att göra, han har säkert några bra tips.

Detta leder osökt in på dagens stora och glada nyhet – jag har blivit antagen på distanskursen i reportage på Tollare Folkhögskola! Hurra vad glad jag är! Den går på halvtid vilket passar mig alldeles utmärkt. Jag vet också sedan tidigare att Tollares journalistkurser är fantastiskt bra. Den här kursen är dessutom otroligt populär och jag vet hur svårt det är att komma med på den. Men jag vet också att de gärna vill ha en grupp med varierande åldrar (och där kommer ju jag inJ) och olika erfarenheter (lokaltidningsreporter till exempelJ). Så jag måste ju erkänna att jag inte var särskilt orolig…

Vintern är här, lagom till första advent! Så fint på vår innegård med all snön, och titta på vårt parasoll (men det har vi inte vågat berätta; att vi glömt ta in parasollet – alla tror att det är ett litet träd..) som har fått en liten luva!

 

 

 

Hann med en promenad innan mörkret föll, så vackert!