Det var väldigt tyst i huset när jag vaknade i morse. Alldeles för tyst. Gick in i badrummet, vilket hundra gånger av hundra brukar vara en signal för Jinnies att komma hoppande och vilja vara med. Jag ropade några gånger men ingen misse dök upp. Gick runt i huset och kollade alla ställen där hon brukar vara. Fortfarande ingen katt. Perkele, jag har glömt henne ute på gården i natt tänkte jag och sprang och öppnade dörren. Men ingen katt där heller.
Lätt panik, liknande den när ditt barn plötsligt är borta, uppstod. Gick till bakdörren för att kolla för säkerhets skull - och den var öppen på glänt. Öppnade dörren i full panik och ropade hysteriskt på Jinnies och tänkte att henne får jag aldrig se igen. Efter någon minut kom en katt springande som såg ut som Jinnies men dubbelt så stor:-) Vartenda pälsstrå stod rakt upp och hon var lätt skräckslagen.
Puh. Men nu vet vi att vi kan släppa ut henne och hon springer inte bort. Det har jag ju trott länge, men maken har varit väldigt orolig. Och vi har ju sett både räv och stora hemska (han)katter på baksidan. Så man får ju vara lite försiktig.
Och nu är det nog dags för kastrering/sterilisering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar