Jag knåpar fortfarande på mitt SPA-reportage men för
en gångs skull vill inte inspirationen infinna sig. En bidragande orsak kan ju
vara en ovanligt seg förkylning. Så nu bloggar jag igen, vilket kanske inte var
någon lysande idé börjar jag inse. Att börja blogga alltså. Det tar alldeles
för mycket tid från det skrivande jag egentligen borde ägna mig åt. Och jag
måste ju erkänna att det känns lite skumt att sitta och skriva om allt mellan
himmel och jord och lägga upp på en blogg som med allra största säkerhet inte
läses av någon annan än mig själv och möjligtvis några närmast sörjande.
Men jag får väl se det som en dagbok för mina
betraktelser och upplevelser. För någon annan dagbok kommer inte att finnas för
mina efterlevande att ta del av eller för mig själv att gå tillbaka till och
minnas när jag blir gammal (äldre). Eller så får jag se det som ett slags CV
och lägga upp mina reportage och artiklar här om jag mot all förmodan skulle
behöva visa upp dem någon gång. Ja så får det nog bli. Då får jag äntligen
tillfälle att skapa lite ordning bland mina papper. Ett digitalt arkiv. Ingen
dum idé alls.
Så till dig som undrar vad man ska blogga om – precis
vad som helst som faller dig in för stunden. Den skriftliga motsvarigheten till
mundiarré. Man kan hålla på i evigheter och skriva om precis ingenting alls. Så
nu slutar jag och lovar att inte återkomma förrän jag har något substantiellt
att dela med mig av.
Det leder mig osökt in på vår salige far som alltid
undrade om man inte hade något substantiellt att bjuda på. Och då menade han
inte mat eller vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar