I målartagen

I går skedde något nästan historiskt. Jag målade. För första gången på omkring 30 år höll jag i en målarpensel. Den praktiska och hantverksmässiga delen av hembestyren har maken alltid skött om medan jag har ägnat mig åt typiskt kvinnliga sysslor som inredning och allmänt pyssel och piff.

Det som fick mig att greppa penseln igen var en krisutryckning till min syster där jag och vår bror lekte Arga snickaren (utan att vara arga) och hjälpte syrran med att få klart L:s rum som hon börjat måla om. Det historiska ögonblicket är förevigat:

I morgon fortsätter vårt arga-snickaren-arbete och vi åker till det Stora Möbelvaruhuset för att köpa säng och lite annat. Ibland glömmer jag hur lika vi syskon är men vid sådana här tillfällen är det uppenbart att vi är släkt. Inget tjafs om att mäta om grejerna kommer att gå in i bilen eller inte och inget väntande eller planerande i onödan.

Vi hänger på låset i morgon och köper det som vi ska ha, räknar med att allt får plats och åker sedan tillbaka och ställer i ordning allt. Det är helt och hållet i min smak. Inga listor eller annat onödigt som tar tid utan rakt på sak utan vidare spisning.