Kärlek vid första ögonkastet

Vi är handlöst förälskade. Både maken och jag. Inte bara i varandra utan sedan en dryg vecka även i den allra ljuvligaste lilla varelsen som vi nu har döpt om till Nala. Jag talar naturligtvis om en katt. 

För att göra en lång historia kort så var jag på Fisksätra katthem häromveckan (eftersom jag har svår kattabstinens så besöker jag dem då och då under förevändningen att jag måste skriva någon ny artikel i lokalbladet, och får då samtidigt kela och gosa med alla katterna). Där fanns Zelda, en liten flickkatt som äter dåligt pga njurproblem och behöver ett jourhem där man kan övervaka hennes ätande. 

Hon hoppade upp i min famn och det blev kärlek vid första ögonkastet. Trots att vi inte kan vara jourfamilj på heltid är det bättre än ingenting och nu är hon hos oss tills vi åker till Öland i slutet av maj. Hon vill inte äta mycket, nästan inget alls och vi försöker med allt. Hon får också mat och näring med spruta i munnen, vilket hon är måttligt förtjust i. I förra veckan åt hon några räkor och vi firade tilldragelsen med bubbel till maten. Sen blev hon jättepigg och aktiv. (Efter räkorna alltså, inte bubblet, det var till oss:-)

De senaste dagarna har hon gjort ytterligare framsteg och druckit vattnet från skålen (hittills har hon endast druckit vatten som rinner eller droppar, dvs från den droppande kranen i badrummet och från duschgolvet.)

Vad sa då maken när jag kom hem med en katt helt självsvåldigt? Ja glädjen stod ju inte direkt högt i tak men det tog inte många minuter förrän hon charmat honom fullständigt. Se på alla ljuvliga bilder nedan. Det var förresten på makens initiativ som vi bytte namn på henne. När jag kom hem igår meddelande han med illa dold glädje att han tyckte att hon ska heta Nala istället. Hon ser ju ut som ett litet lejon.