Här kan du söka på min blogg

måndag 4 februari 2013

Gud hör bön

Aldrig hade jag trott att jag idag, efter gårdagens vemodiga inlägg om min stora kattlängtan, skulle sitta här hemma med en katt. Det är nästan så att man blir religiös.

Ett nödrop om tillfälligt jourhem för - just det - lilla Fisen kom i morse och mamma ryckte genast ut. Nu har vi den allra sötaste lilla bebis här hemma. Ja, i alla fall ett litet barn. En liten busig, galen, lekfull och charmig unge. Har försökt fota henne hela kvällen men hon hinner nästan inte fastna på några bilder.

Hon utforskar huset och alla skrymslen och vrår. Ju mindre desto roligare. Bakom och under sofforna, kanske finns det någon gammal mus där? Mellan varven somnar hon nästan av utmattning, men bara en liten power nap några minuter, sedan är det full fart igen. Vi får väl se hur det går i natt... jag misstänker att det är som med alla små ungar, lite si och så med sömnen.

Och maken blev ju charmad också. Ganska omgående. Började redan prata om att hon skulle byta namn, Fisen kan hon väl inte heta? Att grannarna kanske kunde tänka sig att vara medägare. Som förr. Men det kan ha varit i ett svagt ögonblick och jag tänker inte påminna honom om det. Inte just nu i alla fall. Nu ska jag bara njuta.





Tillfälle att fira!


Såå trött efter en händelserik eftermiddag och kväll

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar