Panik

Fick ett meddelande från "mellis" (äldsta dottern, mellersta barnet:-) att det eventuellt kunde finnas en familj som vill ha katt. Lättare panik och ångest grep tag i mig. Jag jobbar ju på att maken kanske till slut vill behålla katten (som han själv har döpt om till, ja just det - Ginnie. Hon älskar gin (eller möjligen oliver) och rusar fram när han häller upp kvällsdrajan).

Sen har jag ju varit och handlat en kattbur på lunchen, för i kväll är det drop-in hos veterinären, hon ska få sin första vaccinering (vet inte riktigt mot vad, men det är något de ska ha) och förhoppningsvis få klorna klippta. Våra möbler börjar ta stryk ordentligt. Och DET är inte populärt hos maken.

Saker som talar f ö r att han vill behålla Ginnie:

1. Han ville genast döpa om henne "Fisen kan hon ju inte heta"
2. "Kanske kan grannen hjälpa till att vara kattvakt om det behövs"?
3. Han har bett mig kolla hos katthemmet vad de tar för att ha katten där (det är även kattpensionat)
4. Han sa att hon måste öronmärkas också
5. Han älskar henne över allt annat (men det skulle han aldrig erkänna)

Saker som talar emot:

1. Han har försökt ge bort henne till ALLA, absolut alla han kan komma på
2. Han blir galen när hon är vild och galen
3. Han blir ännu galnare när hon vässar klor på mattor, möbler mm

Så vad tror ni? Vad är oddsen?

Den nya kattburen