Inredningsproblem - forts.

Nu har vi kommit en bit till på vägen även om det är ganska långt kvar till det fulländade vardagsrum som jag drömmer om att vi ska få. Någon gång. Nya fåtöljer är beställda, de nygamla står kvar – ingen är intresserad av dem. Och det är inte utan att jag förstår dem.

Ett gott råd om ni har några tankar på att uppgradera ert möblemang – gå hela vägen. Dvs det räcker inte bara med att köpa en ny soffa. Det gamla bordet och mattan ser plötsligt väldigt sunkiga ut när den nya soffan kommer på plats. Följaktligen har vi nya mattor och ett nytt bord och allt ser nu betydligt ljusare (inte bara bokstavligt) ut.

Och om ni tycker att den nya soffan har fått en helt annan – ljusare – färg så ser ni helt rätt. En olycka kommer ju som bekant inte ensam och har det en gång börjat skita sig så fortsätter det gärna. Eller den ursprungliga formuleringen av Murphys lag: Om det finns två eller fler sätt att göra något, och ett av dessa sätt leder till en katastrof, så kommer någon att göra det på det sättet.

Och det har vi ju gjort. Inte ens den nya soffan fick vara kvar eftersom det visade sig att även den var helt fel i färgen. Räddaren i nöden blev svägerskan som hade en identisk soffa, men ljusbeige, och hellre ville ha en mörkare. Voilá- nu har vi bytt! Nu fattas det bara lite piff som Lulu Carter skulle ha sagt. Nya kuddar och en pläd som tonar ner det (väldigt?) ljusa och binder i hop rummet.