Råttor och illrar

Jag har fått ett nytt favoritdjur. Det var smådjursmässa i helgen och det kunde jag ju inte motstå. I Svenska Råttförbundets (nej det är inget skämt) monter stod två systrar från Saltsjöbaden som föder upp tamråttor. De var helt bedårande och jag menar verkligen det.  Ja råttorna alltså. Titta på bilderna här så förstår ni vad jag menar:

De var så söta och gulliga och nyfikna och jag kan härmed dementera att deras svansar är läskiga. Jag fick känna på dem och de var liksom lite taggiga och inte alls äckliga. Keliga och intelligenta djur är de också. Blev riktigt sugen på att ha en själv hemma men misstänker att maken inte är lika road. För att inte tala om katten som vi vaktar ibland. Så nej, det blir inga råttor.

Däremot skulle jag kunna tänka mig att ha en iller hemma. De var också supersöta där de låg och sov tillsammans. Illrar är utmärkta som husdjur, ungefär som en katt. De är keliga och lär sig att gå på lådan och har ungefär samma dygnsrytm som en katt. So why not? En iller kanske?

Det påminner mig om vårt äventyr på Gotland för många år sedan när vi skulle jaga rabbisar (små gotländska kaniner) med hjälp av en iller. Den skulle skickas ner i kaninhålorna och jaga upp dem så att man sedan iskallt kunde skjuta dem. Vår iller var nere i hålan väldigt länge och när hon sent omsider dök upp var hon helt blodig om nosen och inga rabbisar syntes till. Sens moral: se till att illern är mätt innan den skickas ner i hålet.