Late adapter

Jag är en så kallad late adapter. Inte bara med att börja blogga när de flesta andra har slutat för länge sedan, men också i övriga livet. Efter mycket velande om vad jag skulle önska mig i julklapp blev det till slut en Iphone när jag väl kom på skillnaden mellan den och en Ipad . Familjen stöttade helhjärtat och barnen var engagerade. Juldagen gick åt till att komma igång med den nya tekniken. Tomten hade kommit med presentkort till både Spotify och appar så det var bara att sätta igång. Det gick lite trögt men lärarna var tålmodiga.

Vi började med det roliga, det vill säga lägga upp appar och Spotify. Viber lockade också. Det visade sig vara lättare sagt än gjort och många password senare gick dagen över i kväll och tekniken övergavs för julklappsböckerna och soffan. Men skam den som ger sig. För att göra en lång historia lite kortare så har vägen varit minst sagt krokig men vi börjar äntligen se ljuset i tunneln. Jag kan nu checka in mig på FB och ringa enklare samtal.

Spotify har varit en fantastisk upplevelse och jag kan hänge mig åt mina favoritlåtar från tidigt 80-tal. Högtalare/docker (heter det så??) till Iphonen har införskaffats och nätterna har ägnats åt att skapa spellistor.

Nu när jag har börjat blogga så inser jag att jag är lite ambivalent till det hela. Vitsen med att blogga är ju att vem som helst kan läsa det man skriver och det är i allmänhet det som bloggaren vill. Själv är jag mest intresserad av att få stilla min skrivklåda men också att nära och kära och andra som man inte träffar dagligen kan få en inblick i mitt liv. Så därför har jag valt att ha en anonym blogg. Men om jag känner mig själv rätt så är det bara en fråga om timmar innan jag lägger upp länken på Facebook.

Tack C för all hjälp!! J

Nu kommer J och ska träna på mig inför gesällprovet - permanentrullning och teoriförhör blir eftermiddagens sysslor.